av Gunilla Almered Olsson
Nyligen avslutades den internationella klimat och miljökonferensen i Stockholm –Stockholm +50.
Det anspelar på världens första FN-konferens om miljöfrågor som hölls i Stockholm i juni 1972.
Året 1972 var fyllt av miljöengagemang där miljöproblemen blivit uppenbara, främst förgiftningskedjor i ekosystemen. Naturresursernas ändlighet blev tydliggjorda och uttrycket Tillväxtens gränser efter boken med samma namn blev den första tecknet på insikter om effekter av konsumtionssamhället. Tillväxtens gränser var en rapport utfärdad av Romklubben 1972.
Samma år kom den mycket influensrika artikeln Blueprint for Survival i tidskriften The Ecologist. Artikeln var skriven av ett antal internationellt kända forskare inom ekologi, naturvetenskap och humaniora.
I Sverige skrev ett antal svenska forskare en motsvarande artikel i Dagens Nyheter med titeln
”Vädjan om samarbete för överlevnad”.
I Göteborg startade ett antal eldsjälar inom olika ämnen vid universitetet Centrum för tvärvetenskapliga studier av människans villkor. Här gavs föreläsningsserier och kurser och detta blev början på det nya ämnet Humanekologi.
Emin Tengström blev den förste professorn i Sverige i Humanekologi 1981.
Medvetandet om sambandet mellan de lokala och det globala ekosystemet växte – i alla fall inom vissa grupper och i delar av den politiska retoriken. På den internationella scenen kom 1987 World Conference on Environment and Development, WCED som innehöll Brundtland-dokumentet om Hållbar utveckling – …ge kommande generationer samma möjligheter att använda jordens resurser som vi fått…
Det blev allt tydligare (fortfarande för ett fåtal) att naturresurser, klimat och biologisk mångfald är kritiska för mänsklighetens överlevnad. En serie av internationella miljökonferenser och konventioner arrangerades.
1992 FNs stora miljökonferens, UNCED, i Rio de Janeiro där miljöfrågor kopplades till utvecklingsmöjligheter. Klimatkonventionen och konventionen om Biologisk mångfald etablerades.
Därefter har det hållits internationella miljökonferenser varje decennium.
Störst inflytande på klimat- och miljöfrågor har de återkommande rapporterna om det globala klimatläget, skrivna av forskare i FNs klimatpanel, IPCC-rapporterna (2007, 2013, 2014, 2017, 2019, 2021, 2022..) och läget för biologisk mångfald genom IPBES översikter (2018, 2019, 2021…) skrivna av forskare inom den internationella plattformen IPBES för biologisk mångfald.
Detta är vår bakgrund, vi som arbetar i den ideella föreningen Omställning Kungälv. Vårt fokus är kommunen och vi är helt medvetna om att också en liten kommun i Sverige är en del av det globala ekosystemet.
Så här skrev regeringen om Stockholm 50+: ” … Ambitionen med Stockholm+50 är att högtidlighålla 50-årsjubiléet, men också att bidra till att öka takten i omställningen mot hållbara och gröna samhällen, fler jobb och en miljö i balans för alla, där ingen lämnas utanför…”
Emin Tengström, 92, skriver i veckan om samma konferens: ”… Det hade gett tillfälle att notera vilka framgångar som vunnits trots allt. Vidare skulle man fått en överblick av vad som återstår av de problem som var kända för 50 år sedan. Man hade också fått tillfälle att analysera betydelsen av förskjutningen av intresset från förorening av luft, mark och vatten till krympande mångfald och stressade ekosystem med färre ekosystemtjänster som följd, Till sist hade jag velat höra om i vilken utsträckning klimatfrågan överskuggat miljöfrågan och vilka konsekvenser det fått.
Men så blev det inte. I stället en slags internationell brainstorming som de nu försöker sammanfatta i några rekommendationer. Bir vi klokare av det? Det återstår att se…”
Det är här vi är, Omställning Kungälv, i vår roll att lyfta klimatfrågan i omställningen!
Individuella insatser är otillräckliga, en kommuns insatser räcker inte heller. Det krävs styrmedel och regleringar.
Samtidigt får vi aldrig glömma detta – utan insatser på lokal nivå kan inte Omställningen ske!
